Muslimsk förföljelse av kristna får inte sopas under mattan!

Idag avslöjar Dagen att 100 miljoner kristna förföljs för sin tro - främst i muslimska och kommunistiska länder. Siffran är framtagen av den globala organisationen Open Doors, och det är en låg siffra (andra organisationer talar om uppemot 250 miljoner) men det är likväl ett hårresande stort antal.

Samtidigt får en präst i Blekinge kritik för att hon ställer frågan om vad begreppet "döda de otrogna" betyder enligt Koranens tolkning. I sitt ämbete har hon mött flera som konverterat från islam till kristendomen och som blivit hotade och förföljda för sitt val.

"Vi, som kristet land, som ger uppehållstillstånd till muslimer, kallas alltså för otrogna och har inte alls samma värde som en rättrogen." skriver hon i en insändare.

Frågan om vad "döda de otrogna" betyder är högst berättigad. Om vi överhuvudtaget ska få en rak och ärlig dialog mellan det sekulära samhället och troende muslimer, och för den delen mellan kristna och muslimer, måste frågan ställas. Och vi som inte är muslimer måste få ett svar.

Det får vi. Imam Abboud Sleiman förklarar att det inte är kristna eller andra troende som kallas "otrogna" i Koranen.

"– Det är någon som inte tror på någon gud alls." säger han i en intervju i Sydöstran.

Någon som inte tror på någon gud alls... Med tanke på att Sverige är ett sekulerat samhälle är det faktiskt inte ett dugg bättre än om det skulle gälla enbart kristna.

Å andra sidan ska vi inte glömma att endast en minoritet av muslimerna i Sverige är bokstavstroende. Alltså är det relativt få som verkligen anser att icke troende svenskar är otrogna. Men problemet finns, och för de muslimer som konverterat till kristendomen och som nu utsätts för hot, är det högst påtagligt.

Som vanligt vill man från kyrkans sida (av rädsla för att bli kallad islamofober?) skyla över det här problemet. Bo Larsson, som är utvecklingschef i Lunds stift, menar att Helen Sturefeldts insändare kan "utgöra grogrund för nedsättande uppfattningar om muslimska trosbekännare".

Bättre sopa problemen under mattan, alltså? Och hellre kritisera en präst som lyfter fram ett mycket viktigt och allvarligt problem än lyfta fram problemet i ljuset?

Bo Larssons svar är dock inte särskilt märkligt, om man betänker att både politiker och kristna företrädare i samma anda nonchalerar den omfattande muslimska förföljelsen av kristna. Thomas Österberg beskriver i sin ledare i Dagen hur Peter Paulsson på Open Doors drar på orden när han blir ombedd att berätta om de kristnas situation i muslimska länder. Ingen vill bli kallad islamofob.

Därför är det också lättare att blunda för såna här problem. Men sanningen är den här: En del muslimer som konverterar till den kristna tron har blivit hotade och de känner rädsla. Det är en sanning som inte kan ifrågasättas.

Thomas Österberg uttrycker det hela mycket träffsäkert och sammanfattar det dilemma som det svenska samhället står inför idag:

"Sanningen om hur det ser ut med förföljelse av kristna i muslimska länder är inget att hymla med. Men det får heller inte förtigas att det kan se helt annorlunda ut med ett omfattande socialt arbete bland många muslimska församlingar här i Sverige.

Det ena behöver sägas samtidigt som det andra. Enkelt är det inte. Kanske är våndan i det här sammanhanget en skyddsmekanism för att inte hamna i det ena eller andra diket."

Och det har han förmodligen alldeles rätt i. Men någon måste ta sig i kragen och skaffa sig lite ryggrad. För om politiker och kyrkliga företrädare fortsätter bagatellisera detta enbart på grund av rädsla för att stöta sig med svenska muslimer kommer de faktiskt att spä på islamofobin.

Vi måste kunna kritisera och ifrågasätta islam på samma grunder som vi kritiserar och ifrågasätter andra religioner och livsåskådningar. Allt annat är hyckleri.

Läs även andra bloggares åsikter om Dagen, kristen tro, religionsförföljelse, islam, Open Doors, Helen Sturefeldt, svenska kyrkan, islamofobi, kristofobi, politik, samhälle
Pingat på Intressant