Har du funderat på att låta "avdöpa" dig någon gång?
Det har inte jag. Faktiskt inte ens på den tiden jag fortfarande var troende ateist, om man får uttrycka det så. Låter som om det vore väldigt längesen, men det är det inte. Det är faktiskt bara drygt fem år sedan jag fick tron - ändå känns det som om jag levt med den hela mitt liv.
Idag vet jag att det beror på att Kristus alltid har funnits vid min sida, även under alla de år då jag förnekade hans existens. Att jag föddes till att tro, även om det tog lång tid innan jag förstod det. Men hur förklarar man för en ateist hur ljuvligt det är när insikten plötsligt golvar en?
Det går inte. För att tro måste man veta. Man måste ha erfarenhet. Man måste ha erfarit Gud. Läs Charlotte Thereses tänkvärda och vackra inlägg om just detta.
Sen finns det ju de som vet innan de tror. De vet att Gud inte finns och de vet att vi som är kristna är lite bakom, lite naiva, har lite tomtar på loftet. Vi är dessutom generellt vetenskapsfientliga och reaktionära.
Dem är det lite synd om, tycker jag. Och ibland kan jag bli lite upprörd av hur lätt det är för vissa att generalisera över oss som är troende.
Däremot är jag, till skillnad från många andra, inte det minsta upprörd över att Unga Humanister Väst arrangerade "avdop" under Bokmässan. Jag tycker faktiskt att Lars Karlsson har en poäng i sin debattartikel i Dagen. Så här skriver han:
"Vad Unga Humanister Väst gjorde på bokmässan genom att erbjuda människor att under informella former avdöpa sig var helt enkelt att svara mot ett behov - behovet att aktivt visa att barn ska få rätt att ta ställning till sin tro i en ålder då de förstår vad tro och livsåskådning innebär och betyder. Vari ligger respeklösheten i det?"
Han fortsätter:
"Kristna är enligt sitt eget trossystem ålagda att döpa (Matt. 28:18-20). Det är därför, i religionsfrihetens namn, rimligt att kristna ska få döpa sina egna barn. Men varför måste barnen bli medlemmar i Svenska Kyrkan för det?
För Svenska Kyrkan är trots allt fortfarande en kristen organisation, och då torde det inte vara mer än rätt att dess medlemmar är troende kristna. Inte blivande humanister, ateister, agnostiker, ignostiker , buddhister, muslimer, icke-troende eller andra som är tvingade in i Svenska kyrkan bara för att deras föräldrar är kristna. Respekt är att ge barnen ett eget val."
Jag känner igen den tankegången. Den var min egen, när jag fick barn. Jag hade ingen tro och var inte med i svenska kyrkan och jag ville inte döpa min son in i en kyrka vars tro jag inte bekände.
Idag händer det att min son frågar mig varför han inte blev döpt. Jag kan svara ärligt och rättframt på den frågan: Jag underlät att döpa dig för jag hade själv ingen tro och ville att du skulle välja själv i vuxen ålder.
Efter ett antal långa och djupgående samtal med flera präster kan jag dessutom tillägga: Min underlåtelse att döpa dig var ingen synd eftersom jag själv inte hade mött Kristus och alltså inte kände Honom.
För i alla sammanhang då jag talat med präster om detta har de enhälligt sagt samma sak. En präst jag känner och högaktar sa dessutom att det hade varit en större synd om jag hade låtit döpa min son eftersom jag då hade låtit honom genomgå dopets sakrament utan att ens ha viljan att fostra honom i kristen tro.
Det tål kanske att tänkas på. Väldigt många döper ju sina barn för att det liksom ska vara så. Varför?
Om man dessutom har den kristna tron när ens barn föds blir allt naturligtvis helt annorlunda.
Du som är kristen och har barn och har döpt dina barn in i den kristna tron - hur resonerar du kring detta? Och vad tycker du om Unga Humanisters initiativ? Och du som inte är troende, men ändå har döpt dina barn - har du funderat kring detta?
Kristi Frid!
Läs även andra bloggares åsikter om avdop, Unga Humanister, dop, barndop, Bokmässan, Dagen, bloggvärlden, kristen tro
Pingat på Intressant
4 timmar sedan
Inlägg
23 Comments:
Jag håller med dina präster i den frågan. Har själv diskuterat detta med folk som inte är troende några gånger, och jag kan inte mer än helhjärtat hålla med om att det är bättre att låta bli att döpa sitt barn än att göra det av någon slags meningslös gullig tradition. För mig är detta ett tecken på respekt! Respekt för kyrkans tro och bekännelse, och respekt för att barnet inte ska få något kristen uppfostran i övrigt.
Sen har jag även pratat med icketroende som har varit med på barndop och där verkligen mött Gud, så frågan är inte helt enkel.
Att döpa ett barn utan intensionen att fostra det kristet tycker jag är fel. Men att "avdöpa" sig är ju bara löjligt! (Eller kanske mest ett PR-trick) För oss troende kan man ju inte få dopet ogjort och för en ateist så kan det väl inte ha någon betydelse utan är ju bara religiös vidskepelse.
Barndop - vuxendop har ju varit en diskussionsfråga, milt utryckt, inom kristenheten i långa tider och en splittrande faktor.
Hade mina föräldrar fått bestämma, hade jag aldrig barndöpts in i svenska kyrkans gemenskap. Båda mina föräldrar var sekulariserade o agnostiker.
Det var min gammelfarmor som tjatade till sig ett dop, till mina ortodoxt judiska morföräldrars stora förtret.
Som jag ser det nu, var det fel av gammelfarmor att göra som hon gjorde. Mina föräldrar uppfostrade mig inte kristet, och med tanke på att jag, genom att vara född av en judisk mor,var jude så tillhörde jag redan en religion, som inte krävde dop.
MEN jag bekräftade så småningom mitt dop.
Konfirmationsåldern bör inom samtliga barndöpande kyrkor höjas till minst sexton- helst arton år. Så trosfrågan blir viktigare än eventuella presenter.
Det är inte "avdöpta" ateisterna behöver bli. De av dem som "konfirmerat sig", behöver "avkonfirmera sig" och det har de ju redan gjort, genom att tala om att de inte tror på Gud.
Mina söner är uppvuxna med Guds Ord, bönen och kyrkan och har bekräftat sitt dop. Mina barnbarn är döpta och har troende föräldrar.
Att bara göra allt detta för att det skall så vara, eller känns högtidligt är rent hyckleri, som troende kristna och då framförallt prästerna borde avråda från.
Jag skrev om humanisternas "avdop" på min blogg den 25/9 och min slutsats var att jag inte förstår, varför detta skulle uppröra någon kristen. Möjligen att de fick använda Bokmässans lokaler för en religiös initiationsrit.
Jag har själv mot min vilja blivit genitaldöpt in i den kristna heterosextron - mot min vilja. Att det inte finns nån trovärdig avdöpningsceremomni mot detta mentala övergrepp från religiösa organisationer är skandalöst. Itstället så trippar religiösa företrädare runt detta moraliska träsk - på styltor och tittar åt en annat håll. Precis som när homosexuella smutskastas via tro i Åke Greens mun och nynazzarna hävdar bibeln när dom misshandlar och angriper - de felaktiga. Att bli avdöpt från den sortens ruttna kristna människokärlek borde vara en mänsklig rättighet - och är säkert också så - utom i KD.
Tack för era intressanta kommentarer!
Annelie - jag missade ditt inlägg (har inte varit inne så mkt på blogg o internet eftersom jag tillbringat senaste veckan hos min mor) men jag ska genast läsa det!
Lars-Åke - jag förstår din vrede om det är så att du känner dig kränkt av att ha blivit döpt. Det gjorde aldrig jag men jag har å andra sidan fått välja alldeles fritt hur jag ska leva mitt liv. Intressant är att du verkligen känner att du skulle vilja ha en riktig avdöpningsceremoni (om jag tolkat dig rätt alltså) och då förmodar jag att du känner en större respekt för pingstkyrkan och andra samfund som vuxendöper?
Johanna G - jag känner också till människor som erfarit Gud vid dopceremonier och även andra tillfällen i kyrkan - det är klart att den här frågan är mycket svår och komplex!
Lachen - jag är böjd att hålla med. Varför skulle man ens tro på dopets sakrament om man är ateist? Det blir nog mer en formsak.
Jag var på bokmässan och såg avdops-spektaklet. Jag tänkte att hur mycket de än vill de kan de inte tvätta bort Guds sigill. Och apropå debattartikeln i Dagen: Jag har aldrig förstått mig på den där tanken att inte ge vidare sin tro för att barnen själva ska få välja som vuxna. Vad ska vi ge barnen - om inte det dyrbaraste vi har?
Förlagsmamman: vad sägs om att ge barnen en möjlighet att välja sin egen tro eller icke-tro, eller är du emot valmöjligheter?
Jag blev barndöpt när jag var 13 dagar gammal i en familj där dopet var en tradition, inte ett levande tro, men jag tackar Gud för mitt dop. Genom dopet kom jag att tillhöra Kristus och Han har inte släppt taget om mig. Jag konfirmerades i svenska kyrkan när jag var 13 år, men det lämnade inga spår. Troende blev jag i 15-årsåldern. Kristus tog det som var Hans egendom, dvs jag, och förde mig dit jag hörde hemma, nämligen Katolska Kyrkan, och för det är jag oändligt tacksam. Jag har döpt mina barn och gör mitt bästra för att fostra dem till goda, kristna människor med en förmåga att tänka själva. Jag hoppas självklart att de ska stanna i Kyrkan men det är deras fria vilja som styr. Jag fostrar dem att följa sitt samvete för det är den högsta moraliska instansen för en katolik, inte Bibeln, inte påven, inte Kyrkan. Det egna samvetet.
Däremot har jag svårt att förstå varför icke-troende vill döpa sina barn egentligen, men barnen har samtidigt rätt att tillhöra Kristus. Jag är lite kluven när det gäller det.
Såklart har jag inte döpt mina barn - de skall ju få välja själva. Av samma anledning får de själva avgöra om de vill gå till skolan på morgonen, städa sina rum, tacka för maten och borsta tänderna. Jag pratar aldrig politik eller värderingar med dem, det är viktigt att de inte påverkas i någon riktning utan att de verkligen får välja själva. De har också könsneutrala namn så att de kan hitta sin egen identitet utan påverkan från föräldrarna. Leve valfriheten!
Lars Karlsson! Tobias H illustrerar bra hur absurt det är att tänka sig någon slags tabula rasa-uppfostran. Jag och min man ger vidare vår tro och vår människosyn till våra barn. Jag skulle tro att du gör detsamma med dina eventuella barn. I vår människosyn ingår att vi är fria människor, fullt ansvariga för våra egna handlingar. Där ingår också att man med sitt förnuft kan söka det som är gott och sant. Så det hoppas jag för mina barn: Att de ska agera med frihet och ta ansvar och att de ska använda sitt förnuft till att söka det som är gott och sant!
Bra Tobias!
Jag kan mycket väl förstå en de som tvekar kring barndop - det ligger en hel del i att få välja själv. MEN - då ska heller inga barn höra föräldrarnas politiska åsikter, vilket lag de håller på osv!
Det är hur enkelt som helst att gå ur kyrkan för den som vill, och ingen skadas av att vara döpt, så möjligheten till val finns kvar.
Se'n hör jag till de som för mitt liv inte kan förstå varför icke-troende VILL döpa, vigas eller begravas i kyrkan bara av "tradition"! Jag skulle i så fall förmodligen vara med i någon filatelistklubb eller åtminstone i scouterna, båda har mycket starka traditioner i min släkt.
Saken är väl den att många helt enkelt inte vet/vill veta vad kyrkan egentligen är: en samling av människor som bekänner sin tro på Herren.
Naturligtvis vill jag att alla ska vara med, men jag vill att det ska vara med respekt. Och respekt är INTE att använda kyrkan för att lokalerna är trevliga eller att "vi har alltid gjort så". (I mitt arbete med begravningar har jag t.o.m. fått frågan om prästen måste läsa välsignelsen...)
Själva tanken att barnen ska undanhållas det som är det viktigaste i föräldrarnas liv är absurd. Så naturligt som att man får med sig föräldrarnas språk och medborgarskap eller att man en gång ska få ärva deras ägodelar, lika naturligt är det att man från barndomen får med sig den tro som deras liv bygger på.
Som föräldrar ska vi givetvis respektera att våra barn kanske gör andra livsval än vi själva. Det är också naturligt. Men ska vi därför förmena dem det som vi själva har funnit vara det Goda, Rätta och Sanna?
I vissa protestantiska frikyrkor är ett "medvetet" dop i vuxen ålder det brukliga, men i större delen av kristenheten är det på helt annat sätt. Jag tillhör själv den ortodoxa kyrkan. Hos oss är dopet själva förutsättningen för att växa i Kristus, och vi döps också in i den familj som är kyrkan. Det är hos Honom och i hans Kyrka vi har vår hemvist, lika väl som vi har vår jordiska släkt och våra jordiska föräldrar. Skulle jag som förälder neka mina barn att få del av det som hela min tillvaro kretsar kring? Nej, då skulle jag abdikera från mitt föräldraskap.
@ Lars-Åke o Lars Karlsson
Barndopet är en viljeyttring, från kyrkan och föräldrarna att barnet skall tillhöra Gud. Alla är mycket väl medvetna om, att barnet sedan själv väljer. Det är därför vi har det som kallas konfirmation, alltså en undervisning som utmynnar i den första Nattvarden, som bekräftelse på att man vill fortsätta att tillhöra Gud och kyrkan.
De som "går fram" utan att tro på Gud, (eller i varje fall inte kan förneka Honom), är rena hycklare och det vet Gud, men han ger dem chansen hela livet ut, liksom han gör med odöpta och okonfirmerade.
Reagerar ni likadant på sosseföräldrar som sätter sina barn i Unga Örnars vård?
Johannes,
du vet det säkert, men även i Svenska kyrkan döps man in i församlingen. Det finns det dock stor okunskap om! Min mor var länge husmor i en kyrka och ansvarig för bokningen av doptider. I uppåt 80% av fallen fick hon förklara för föräldrarna att dopet inte har med namngivning att göra! Prästen läser inte i ritualen "Jag döper dig TILL NN..." utan "Jag döper DIG NN...". Många var de föräldrar som nog inte insåg skillnaden...
Skönt att vi är överrens igen, Bitte. Märkligt nog har jag obetänksamt döpt mina barn under den tid då jag var ljummen i min ståndpunkt. Så de fick inte välja. Om man nu inte tar dopet på allvar så gör det kanske inte så mycket, men om man gör det så bör man ju verkligen vara emot barndop. Och inte vet jag om de kommer att ta det på allvar någon gång i framtiden.
Tack för kommentaren, Patrik. Man kan aldrig veta - dina barn kanske en dag kommer att tacka dig för din obetänksamhet rentav. Faktum är att jag idag är mycket tacksam mot min mamma för att hon (mot pappas vilja, ska tilläggas) drev igenom att jag skulle döpas...
Å andra sidan kan den som blir kristen välja att döpa sig den dag man vill konvertera till något samfund.
Tobias, forlagsmamman och andra som inte forstar skillnad pa att tala med sina barn om asikter och att fatta icke-nodvandiga och oaterkalleliga beslut for sina barns rakning bor tanka igen. Att jamfora dop med att tala med barn om politiska asikter ar direkt felaktigt.
Att tala med barn om religiosa asikter ska jamforas med att tala med barn om politiska asikter - vilket naturligtvis maste vara tillatet.
Att oaterkalleligt uppta ett barn i kristenheten ska jamforas med att oaterkalleligt uppta ett barn i kommunismen, konservatismen eller annan politisk ideologi. Det ar forkastligt oavsett hur goda avsikter man har - barnet delar kanske inte asikten.
Att gora barnet till medlem i en kyrka ska jamforas med att gora barnet till medlem i ett politiskt parti. Det ar forkastligt av samma anledning som ovan.
Religionsfrihet - ar en frihet, dvs en rattighet at tva hall = ratt att valja. Har man religionsfrihet om man endast far valja en sak? Har man isf aven politisk frihet om man bara far rosta pa ett parti?
Tack för kommentaren, ThSt. Intressant jämförelse! Men dopet är inte oåterkalleligt riktigt på det sättet ändå - även om man är döpt in i svenska kyrkan eller något annat religiöst samfund kan man välja vid ett senare tillfälle i livet. Man kan går ur kyrkan, konvertera till en annan, bekänna sig till vilken tro eller icke-tro man vill.
@ ThSt.
Vad är det som är så förtvivlat förolämpande med dopet?
Skall jag känna mig förolämpad över att mina föräldrar tvingade in mig i Unga Örnar, vilket medförde vidare karriär i SSU, innan jag kom till sans och samling?
Skall jag känna mig förolämpad av att jag är född av en judisk mor och därmed automatiskt tillhörde den judiska tron från födseln?
Jag känner inget agg mot min gammelfarmor som såg till att jag blev döpt in i den kristna gemenskapen.
Jag kan konvertera tillbaka till judendomen eller jag kan bli muslim eller ateist om jag så önskar, så var är problemet.
Tur i alla fall att ingen skar av pillevicken i Guds namn. :-)
Bitte: att ga ur kyrkan ar inte samma sak som att ga ur dopet (las Bonniers asikt om saken i Dagen!). Att ga ur kyrkan ska jamforas med att ga ur det politiska partiet, men utan att tillatas lamna den politiska ideologin. Det kan tyckas som en ovasentlig skillnad. Men betanker man sedan att dopregister anvands som bevisgrund for antalet "kristna" i varlden vilket i sin tur anvands for att legitimera kristendom som harskande civilisationsgrund sa blir det trots allt problem att denna statistik omfattar sa manga manniskor som inte vill inga dar. "Det finns 2 miljarder kristna i varlden" brukar man pasta. Nej det gor det inte. Det finns 2 miljarder dopta. Raknar vi bort alla som ar barn och alla vuxna som saknar kristen tro far vi ett kristendomstal pa kanske 6-800 miljoner. Vilket ju inte alls skulle legitimera den starka stallningen kristendomen har. Aven i Sverige anvands doptal som matt pa att Sverige "faktiskt fortfarande ar kristet". Kyrkan ar radd for sanningen, det legitimerar ingen sarstallning att 2% av Sveriges befolkning tror pa trosbekannelsen. Istallet utnyttjar man spadbarn for att legitimera sig sjalv ("60% av alla fodda dops i Sverige, alltsa ar vi en folkkyrka som ska ha privilegier som andra religioner och kyrkor inte ska ha"). Det ar ett problem att man varken far valja att inga i den statistiken eller har mojlighet att lamna den.
Anneli: var drar du gransen for vad man far gora med nagon annan utan dennes samtycke (utan att det blir subjektivt)? Det ar direkt omojligt att finna en sadan grans. Just darfor ar religionsfrihet for alla den enda vagen fram eftersom denna approach inte ger fordel at nagot specifikt sarintresse. Om du sager att det ar val inget att upproras over att bli dopt sa sager muslimerna att omskarelse ar val inget att upproras over, haitier att voodooriter ar inget att upproras over osv. Darmed legitimeras det religiosa tvanget - du ar korkad om du blir upprord over att inte fa valja sjalv vad du vill delta i.
Sen om du inte upplever att du blivit krankt sa ar ju det utmarkt for dig. Gratulerar till detta! Men menar du samtidigt att ingen annan har ratt att kanna sig krankt for att du inte gor det? De 100.000 engelsman som onskat att avdopas - de ar alla tramsiga eftersom de inte tycker som du?
ThSt - du har faktiskt fel i det du säger om att lämna kyrkan:
"Att ga ur kyrkan ska jamforas med att ga ur det politiska partiet, men utan att tillatas lamna den politiska ideologin."
Så är det inte. När man lämnar kyrkan lämnar man också kyrkans lära - dess ideologi - bakom sig.
För en kristen är dopet visserligen alltid gällande, men för den icke kristne är det ju inte samma sak. Som ateist behöver man inte ens reflektera över dopets vara eller icke vara eftersom det för en ateist är en tradition eller sedvänja som saknar betydelse.
För övrigt är jag inte det minsta upprörd över avdöpningen. Jag är "all for" det egna valet, eftersom det är just det egna valet som lett mig dit där jag befinner mig idag.
Men som ateist lade jag själv ingen som helst vikt vid dopet och jag har svårt att se varför man ens skulle bry sig om det.
Bara en liten parentes, men ändå: Svenska kyrkan räknar inte medlemsantal efter antalet döpta utan efter antalet medlemmar. Om den som är döpt går ur kyrkan ingår den personen alltså inte i någon statistik för att bevisa det ena eller andra!
Post a Comment